Vardagstankar

Förr fick jag alltid tillbaka på skatten - men så hände det sig som det hände: Skulder med f.d maken som jag ensam fick betala för när jag begärde skilsmässa, som hamnade där de hamnade då jag var utan jobb och skulle försörja mina barn. Det ena gav det andra och så fick jag inte längre tillbaka på skatten utan blev staten skyldig genom att jag uppenbarligen åkte på skatteskulder i form av för mycket botadsbidrag (hur jag kunde få det.. men de uträkningarna har jag aldrig förstått) och kanske var det andra skulder också? Jo, jag hade flera arbetsgivare vilket föranledde att det blev fel skatter dragna. Vid sjukdom drogs 27% trots att skattestatsen i kommunen är 33% och jag förstod plötsligt att det inte gick lita på att arbetsgivaran betalade vad de skulle i skatt.

Idag kom återigen deklarationen och för första gången på jag vet inte hur länge står det att jag får tillbaka pengar! 1522:-!! Jag mailade genast till handläggaren för min skuldsanering för att höra hur det blir med de pengarna: Kommer de att fördelas på mina skulder eller kommer jag att få behålla dem? Skulden till skatteverket är avklarad. Svar som jag fick på min fråga var helt kort: "Skuldsaneringen har vunnit laga kraft och därmed är det dina pengar."

Plötsligt insåg jag att jag är på väg att återerövra mitt liv! Jag är på väg att ta tillbaka mitt liv! Efter jag vet inte hur många år! Jag begärde skilsmässa fjärde året in på 1990-talet och redan då hade jag hamnat i klistret pga lån som jag inte fick betala tillbaka (minns ett LO-lån jag tog som mycket ung - 15000:- för något HAN krävde få. Det drogs varje månad från mitt konto - tills han en dag släpade med mig till bankomaten en lönedag och krävde att jag tog ut alla pengar så att de inte kunde dra lånet... ja, om jag inte gjorde som han sa, blev det stryk i alla dess former; fysiskt, mentalt och psykiskt... och det är ofattbart hur snabbt en person med starka psykopatiska drag kan få en annan människa att förlora sin identitet)

Redan som liten flicka, var jag duktig på att spara och dela med mig. 2 kronor fick jag varje lördag - vilket var mycket på den tiden - och en krona la jag på sparbössan och en krona köpte jag en påse godis för. Godiset bjöd jag på tills det inte blev kvar något till mig, har man sagt mig. Generös redan då När jag började arbeta som 10-11-åring med att dela reklam, fick jag inga två kronor på lördagarna mer och jag fick själv betala en liten oanselig summa till föräldrarna, sparade lite och fick själv bekosta mina nöjen som då var framkallning av foto. På den vägen var det: att alltid göra rätt för mig i rätt tid.

Men så hamnade jag i klorna på den där personen sista året på 1970-talet endast 15 år ung, skulle strax fylla 16 2 veckor senare... och livet blev som det blev under 15 år... och resten sedan dess.

Men behöver jag säga att kampen genom åren har ändå skapat den person jag idag är, har gjort mig väl rustad för att klara av motgångar kanske bättre än många andra? Det har också gjort att jag skrattar varje månad jag betalar på min skuldsanering eftersom jag ser ett slut på det liv som startade i slutet på 1970-talet. 2015 i november är det sista gången jag betalar och sedan börjar mitt liv igen. MITT liv - utan skulder, utan att på något sätt vara knuten till honom på annat sätt än genom barnen - och de är vuxna och kan själva välja hur de vill ha eller inte ha kontakt med honom.

Jag är på väg att återerövra mitt liv - och få skapa det liv jag alltid velat ha.