Vardagstankar

Ännu en natt som varit näst intill sömnlös. Behöver jag säga att jag är innerligt trött på detta liv jag för närvarande lever? Frågan är hur jag förändrar det.

Att komma härifrån och till Göteborg, är ett alternativ. Bostad har jag ordnat och det är jobb som saknas. Att få ett arbete som utmanar mig, som tillfredsställer mig och människor i min omgivning som får mig att leva upp; positiva arbetskamrater med andra ord. Det skulle göra en del för min sömn, tror jag. Samt att kanske få lite att göra på fritiden. Som det nu är - existerar jag bara. Vad kan jag hitta på i en stad som inte erbjuder något?

Från det ena till det andra. På facebook var det för några veckor sedan en ungdomsvän som sökte vänskap med mig. Han hade inte skrivit något, bara skickat iväg en vänförfrågan. Det går maila mig där om man vill ha kontakt. Saken är den att han var den som stod mig mycket nära när jag som 15-åring började leva rövare på riktigt, som stöttade mig när jag försökte ta mig ifrån den man jag senare gifte mig med. Han fanns där på många sätt men pga maken och allt vad det innebar med honom, bröt min vän och jag kontakten.

Så skildes jag och vi hade av en tillfällighet mötts på ett sjukhus i Borås och i smyg återupptagit kontakten något år innan jag skilde mig. Efter skilsmässan blev det så att vi bestämde oss för att ta upp kontakten på allvar igen. Han skildes och hade det svårt och det var min tur att stötta honom. Även med ett telefonabonnemang. Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att han skulle misskösta det.

När han hade det svårt ekonomiskt, ringde han och sa att han behövde delbetala räkningen. Det var inga problem. Han skötte det på bästa sätt och plötsligt fick jag inkassokrav på det telefonen! Då hade min nu mer s.k vän bara struntat i att betala och lagom till att numret stängdes av för både ut- och inkommande samtal, skaffade han också nytt mobilnummer och blev okontaktbar! Jag skrev till honom men han vägrade svara och på den vägen är det.

Tror han verkligen att det bara är att dyka upp med en vänförfrågan utan att skriva och be om ursäkt, förklara sig och erbjuda att betala sin skuld? Då tar han innerligt fel!

Idag på morgonen när jag loggade in, var det en barndomsvän som sökt kontakt. Visserligen har jag tänkt på henne genom åren men inte heller hon hade mailat och frågat om jag minns henne, vill ha kontakt. Däremot var det en annan tjej som mailat och frågat om det var jag som var jag .. hon kände igen mig på bild påstod hon (det kan ha varit så enkelt att hon kopplat ihop mig med min syster, som finns på hennes vänlista) och hon undrade om jag i så fall kom ihåg henne. Det tog en stund att komma på kopplingen men jag skrev att jag inte i brådrasket kunde placera henne. Ville hon friska upp mitt minne? Nu återstår att se vad hon säger.

Ju mer jag tänker på henne desto mer kan jag placera henne i ett sammanhang, om än vagt. Dock har vi inte haft kontakt sedan 1979 som senast och vad är meningen med att rota i gamla relationer med människor som man ändå inte minns?

Jag vet inte.. det är ju skoj samtidigt att det finns folk som minns mig. Nå, det återstår att se vad som sker i detta. Den andra tjejen klickade jag bort, bara. När det gäller att återuppta vissa kontakter, så är jag mycket restrektiv. Men en tanke slog mig: Kan det vara så att detta är min väg tillbaka till Göteborg? Att jag får tips om arbete? Då kan det vara lönt att utnyttja kontakterna...

Det intressanta är ju att båda dessa kvinnor är en gemensam nämnare: vi umgicks i samma kretsar...