Ibland måste man ge sig
Att jag inte vill arbeta inom vården, är inget nytt. Det finns inte mer för mig att ge där och jag kan ju också tillägga - med handen på hjärtat - att jag är lite trött på andra människors sjukdomar och krämpor - i alla fall yrkesmässigt. Det är ju en sak att stötta nära och kära som har problem och en annan att ständigt ha dessa omkring sig i yrket.
Men det tycks vara svårt att byta inriktning efter så många år frånvarande från administration. Hur jag än bär mig åt, vilka tjänster jag än söker, så får jag ingen respons. Inte ens ett "Tack för visat intresse men Du är för gammal"
Det innebär att jag idag har mailat till en av mina gamla arbetsgivare via deras söksida på webben och satt upp som som - SOMMARVIKARIE!
Någonstans skall man ju börja. Problemet är ju att jag är i behov av en fast inkomst på grund av det 5-årsåtagande jag har idag. Om det inte var för det, hade jag sagt upp mig, gått på timmar tills fast jobb dök upp.
Det känns inte alls bra att börja på detta vis men jag kan bara hoppas att de hör av sig, vi samtalar om eventuell fortsättning inom verksamheten och bara jag är där, så kommer det nog lösa sig.
Men det tycks vara svårt att byta inriktning efter så många år frånvarande från administration. Hur jag än bär mig åt, vilka tjänster jag än söker, så får jag ingen respons. Inte ens ett "Tack för visat intresse men Du är för gammal"

Det innebär att jag idag har mailat till en av mina gamla arbetsgivare via deras söksida på webben och satt upp som som - SOMMARVIKARIE!

Det känns inte alls bra att börja på detta vis men jag kan bara hoppas att de hör av sig, vi samtalar om eventuell fortsättning inom verksamheten och bara jag är där, så kommer det nog lösa sig.
Kommentarer
Trackback