Ingen respons
"Det kan ligga hos mig", var det första jag sa till chefen efter att ha funderat några sekunder över hennes fråga, när hon frågade hur det går med den nya vikarien, "men jag känner mig inte bekväm med henne". Chefen ville veta vad det var och det är lite svårt sätta fingret på det. Men den senaste händelsen - den som skett under natten - kunde jag ta upp. Det var att en blöja var så våt att den smulade sig. Jag hade paketerat in den i ett underlägg för att det inte skulle spridas ut i sängen medan jag gjorde i ordning vårdtagaren.
Då kom vikarien in och grabbade tag i paketet och vips, låg massor av smulor i sängens nederände. "Detta kan jag inte få upp" sa vikarien och gick! Hon hade tänkt lämna det så! Självklart tog jag upp det och lämnade rummet för att jobba vidare.
Redan första natten jag jobbade med nya vikarien fick jag en känsla av att hon är omplacerad pga samarbetssvårigheter. Trevlig, mild och social, ja.. men det räcker inte. Hon fick per telefon delegering för att dela mediciner. Det vägrade hon göra tills den fysiska handlingen om delegering kom. Arbetstekniskt är hon ungefär som den hon vikarierar för, som är omplacerad pga år av problem; vilket innebär att jag kan jobba ensam. Hon säger emot sig själv och det stiger en känsla av oro i min ryggrad. Men chefen menade på att det kanske var så att det var hon som kände sig obekväm med mig! Jaha.. är det mitt fel nu att hon inte sköter jobbet, tänkte jag. Men sa inget.
När vikarien pratar om sin plats hos oss, kommer gärna en passus om den hon går för - som om hon försökte snoka om min ordinarie kollega. Jag hänvisar bara till chefen. Det kommer inte att ske att jag nämner den kollega som är omplacerad. Detta snokande har förekommit ett par gånger. Det retar mig.
Nu har hon blivit förodrad till en förlängning. *suck* Chefen tyckte jag skulle ta upp mina tankar med vikarien "för hon klarar säkert av att få höra" sa hon. "Visst" sa jag med ett uns av ironi "det tål hon nog" och tänkte på hur irriterad hon varit för att hon fått tillsägelse om hur hon lämnat en säng först på kvällen efter att hon gått av och på igen. Inte så konstigt det tog tid. Dagpersonalen vet inte hur det ser ut i sängarna innan de går in och då har vi gått hem.
Nej, hon tar inte kritik vidare bra och jag tänker inte påtala mina tankar för henne. Det räcker som det är.
Jag kan bara hoppas och be för att jag snart får napp på jobb någon annanstans för jag är innerligt trött nu på jobbet, usla vikarier och nu en chef som skapar mindre trivsel genom att hålla koll på om vi går 3 minuter för tidigt eller inte. Bland annat...
Då kom vikarien in och grabbade tag i paketet och vips, låg massor av smulor i sängens nederände. "Detta kan jag inte få upp" sa vikarien och gick! Hon hade tänkt lämna det så! Självklart tog jag upp det och lämnade rummet för att jobba vidare.
Redan första natten jag jobbade med nya vikarien fick jag en känsla av att hon är omplacerad pga samarbetssvårigheter. Trevlig, mild och social, ja.. men det räcker inte. Hon fick per telefon delegering för att dela mediciner. Det vägrade hon göra tills den fysiska handlingen om delegering kom. Arbetstekniskt är hon ungefär som den hon vikarierar för, som är omplacerad pga år av problem; vilket innebär att jag kan jobba ensam. Hon säger emot sig själv och det stiger en känsla av oro i min ryggrad. Men chefen menade på att det kanske var så att det var hon som kände sig obekväm med mig! Jaha.. är det mitt fel nu att hon inte sköter jobbet, tänkte jag. Men sa inget.
När vikarien pratar om sin plats hos oss, kommer gärna en passus om den hon går för - som om hon försökte snoka om min ordinarie kollega. Jag hänvisar bara till chefen. Det kommer inte att ske att jag nämner den kollega som är omplacerad. Detta snokande har förekommit ett par gånger. Det retar mig.
Nu har hon blivit förodrad till en förlängning. *suck* Chefen tyckte jag skulle ta upp mina tankar med vikarien "för hon klarar säkert av att få höra" sa hon. "Visst" sa jag med ett uns av ironi "det tål hon nog" och tänkte på hur irriterad hon varit för att hon fått tillsägelse om hur hon lämnat en säng först på kvällen efter att hon gått av och på igen. Inte så konstigt det tog tid. Dagpersonalen vet inte hur det ser ut i sängarna innan de går in och då har vi gått hem.
Nej, hon tar inte kritik vidare bra och jag tänker inte påtala mina tankar för henne. Det räcker som det är.
Jag kan bara hoppas och be för att jag snart får napp på jobb någon annanstans för jag är innerligt trött nu på jobbet, usla vikarier och nu en chef som skapar mindre trivsel genom att hålla koll på om vi går 3 minuter för tidigt eller inte. Bland annat...
Kommentarer
Trackback
