Vardagstankar

Som jag skrev tidigare, hade jag två nya kontakter på facebook idag: en som sökte vänrelation och en som mailade. Den som sökte vänrelation kan vi kalla A och den som mailar B.

A och jag lärde känna varandra redan när vi var i småskolan. Vi träffades på en gemensam möteslokal några gånger i veckan. Det var en person som "man skulle vara snäll emot" och umgås med vilket vi ville eller inte. En jättesnäll tjej, men ack så pågfrestande. Men snäll som jag var redan då, så umgicks jag med henne. Hon hade rätt ålderstigna föräldrar och en händelse med just dessa har gjort att jag tänkt på dem ibland. Hon hade också en snäll äldre bror.

B och jag träffades på ett helt annat område och det var genom min bästa väninna C som B och jag träffades. Trots att vi var på olika områden, fanns en gemensam nämnare: möteslokalen. Jag kan dra mig till minnes att B var en väldigt besvärlig tonårstjej som alltid krävde få igenom sitt och sin vilja och vi var lite så där: ".. hur skall vi slippa B idag" och när hon kom i närheten suckade C och jag.

Nu har B och jag haft lite mailkontakt i största försiktighet, i alla fall från min sida. Jag kunde inte låta bli fråga hur det kom sig att hon hittade mig med tanke på att jag inte på något sätt skyltar med vem jag en gång var. För- och efternamn är bytt sedan länge och jag har inget behov av att sätta "f.d XXXX" bakom mitt namn (både A och B har gjort det men de vill väl kanske bli lite mer hittade än jag, av gamla vänner och bekanta) Då svarar B att det är A som visat mig henne! Hmm... jag kommenterar det inte men troligtvis har det skett via min syster och uteslutningsmetoden.

Det känns inte särskilt relevant att bygga upp en kontakt med någon av dessa båda. Dels har vi inte hörts ifrån på över 30 år och dels har jag inte det behovet att "hitta gamla vänner". Visst, min väninna C skulle jag kunna tänka mig att träffa igen. Henne har jag verkligen saknat. Men jag vill gärna se vad B har för avsikt med att ta kontakt nu. B tycks inte vara helt utan bekymmer, enligt mailen och som det är nu, vet jag inte om jag orkar ha med andra människors problem att göra - människor som jag till och med glömt bort och inte har relation till.

Samma var ju för snart ett år sedan då en annan barn- och ungdomsvän hörde av sig via min officiella blogg. Henne hade jag tänkt mycket på då vårt sista möte inte var så gantilt och det var mitt fel. Men det har framkommit att det är allt annat är bra där. Där jag själv berättat om t.ex julhelg med mina barn och frågat om hon firat med sina, svarar hon inte på det utan talar bara om väder och sina krämpor. Det enda hon nämnt om barnen är att hon har två barn och deras förnamn. Inget mer. Hon är allt annat än personlig.

Nej.. det är inte precis min grej att leta upp gamla vänner eller hoppa av lycka när gamla vänner och bekanta hör av sig. Fel eller inte? Spelar ingen roll. Jag går på den känsla jag får när de hör av sig.