Vardagstankar

Behöver jag säga mer? Min kollega i natt önskade hon hade tagit semester, hon också. Det är inte bara jag som är innerligt trött på arbetsplatsen och allt negativt som är i rörelse där.

När jag undrade om jag skulle maila chefen om att jag inte kommer på nattmötet om en vecka, sa kollegan att det skulle jag inte alls. "Nu glömmer Du att detta ställe finns" sa hon och det skall jag göra. Jag har semester som chefen beviljat. Hon måste fatta att jag inte läser mail om "meddela vilka som kommer" och dagordningen. Att hon inte har full koll att semestern är just nu, är inte mitt problem. Lika lite som att bemanningen inte löst vikarier för mig måndag och tisdag om en vecka. "Skall jag be dagpersonalen kolla det?" undrade jag med ett uns av samvetskval... men återigen kom vi fram till att det är inte mitt problem. Jag har gjort det jag skall: Ansökt om vikarier i mycket god tid, skrivit in i svarta boken så alla ser att jag är ledig.

Så nu är det SEMESTER! Det firade vi i natt med att jag köpte semlor till KL och mig