Vardagstankar

Igår när vi, KR och jag, väntade på en kollega, KL, som skulle vara med på föreläsningen, berättade KR att vår nya chef kollar upp våra tider när vi kommer och går. När vi lämnat rapport på morgonen får vi gå hem. Om dagpersonalen uppger att det är ok att vi går 3 minuter i 7, så går vi då. Hur ofta kan vi faktiskt gå hem "för tidigt" - 5-10 minuter? Aldrig? Kvällspersonal, som slutar 21.15 skickar vi redan vid 21. Vi ger och tar.

Men - en morgon hade chefen kommit in 5 i 7 och ville prata med nattpersonalen. De hade precis sekunderna innan, gått iväg. "Här jobbar vi från tid till tid" hade lilla chefen sagt. Ops.... så nu gäller det att inte komma tidigare än 2 minuter i 21 och absolut inte gå hem före kl 07 prick.

Nå, hur det än är pratade vi lite om nya systemet där vi skall sitta mer vid datorerna och lägga scheman än jobba med våra vårdtagare och mycket annat. KL kom och vi pratade vidare om saken. KR hade varit på utbildning gällande nya datorsystemet men hon var ensam från nattpersonalen och de var 4 från dagen! Allt handlade, när det väl kom till kritan, bara om hur dagens scheman ser ut oc vad som gäller för dem osv. KR fick ingen hjälp. KR är heller inte datorintresserad.

Hon hade sagt till chefen att hon inte ville ta hand om det och fick till svar att hon kunde ju ha KL som samarbetspartner i frågan. Båda är helt borta när det gäller datorer och de hade sagt att 1) de jobbar aldrig samma nätter 2) de har en datorkunnig på natten: jag.

Jag sitter med i enhetsmöten, tar tag i en del andra saker på avdelningen som måste funka osv. Vet ni vad chefen sagt när mitt namn kom på förslag? "Vi kan inte lägga allt på henne och det vore dessutom lite trevligt om ni andra kunde visa lite engagemang".

Ja, vad säger jag om det? Jag bara stod och gapade när KR och KL berättade detta... men det kändes också varmt inombords att det trots allt märks att jag engagerar mig. Gissa om jag njöt lite dubbelt på föreläsningen.