Insikt
Igår när jag låg i solen, kom tårarna - igen. Insikten om att jag inte mår så bra som jag trott - eller i alla fall intalat mig - slog till med hård kraft. Att jag alltid har gråten i halsen på något vis, är bara ett faktum. Det sista året - fast det är nog än mer längre tillbaka - så har jag mått skit. Det har ju med många faktorer att göra och en av dem är ju att lugnet lägrar sig efter årtidonden av strider - inte bara för barnens rätt till ett gott liv utan också andra strider jag haft.
Nu är allt lugnt och då kan kropp och själ uppenbarligen komma i kapp med allt och då rämnar kanterna. Kanske vantrivs jag inte här, kanske vill jag inte flytta. Kanske är allt bara en flykt från det som gjort så satans ont de sista 12 åren. Kanske, kanske och åter igen kanske.
Just nu vet jag inte. Men det kan ju vara så att jag egenligen inte skall flytta - bara byta jobb. Kanske är det här jag skall vara, inte bara tills allt är på jämn mark utan för all tid?
Just nu vet jag inte.
Men insikten slog mig med våldsam kraft och det är nu bara att ta tag i det. Må bra de stunder jag gör det och släppa fram lejonet när det ryter som starkast.
Nu är allt lugnt och då kan kropp och själ uppenbarligen komma i kapp med allt och då rämnar kanterna. Kanske vantrivs jag inte här, kanske vill jag inte flytta. Kanske är allt bara en flykt från det som gjort så satans ont de sista 12 åren. Kanske, kanske och åter igen kanske.
Just nu vet jag inte. Men det kan ju vara så att jag egenligen inte skall flytta - bara byta jobb. Kanske är det här jag skall vara, inte bara tills allt är på jämn mark utan för all tid?
Just nu vet jag inte.
Men insikten slog mig med våldsam kraft och det är nu bara att ta tag i det. Må bra de stunder jag gör det och släppa fram lejonet när det ryter som starkast.
Kommentarer
Trackback
