Vardagstankar

Tre år. Det känns på något sätt som om jag inte har varit med om det  - tiden har bara rusat på. Ändå vet jag att det var jag som gick igenom det. Ärret är det tydliga beviset på att man tog bort cancern.

Hur det än är, så är det inget jag går och tänker på - räknar dagar, månader och år. Jag grämer mig inte för att det drabbade mig. Nej, jag ser det som ännu en livserfarenhet och ett äventyr som jag aldrig varit med om och inte heller tänker återvända till. Ett äventyr skall avslutas när det är som mest spännande.

Inte heller är jag rädd att drabbas av cancer igen. Nu har jag provat det - och det var inte så farsligt som folk omkring mig sagt. Men jag vet - jag om någon vet - att cancer är ett laddat ord för många. Många har inte haft samma tur som jag. Självklart är jag tacksam för att det gick så bra som det gjorde, trots allt.

10 år av efterkontroll innan jag förklaras frisk. 10 år  som jag anser mig vara frisk. Läkaren tog bort cancern - då var jag inte sjuk längre. That's it. Varför skulle jag identifiera mig med sjukdomen?

Alla väljer vi våra egna vägar att gå när vi drabbas, men bara jag själv kan påverka hur jag vill bli sedd och identifierad.

Jaja.. livet är en ständig källa till spännig bara vi är närvarande nog att se det och ta tag i möjligheterna att åka med.