Vardagstankar

Att växa upp i en familj där vi inte vet det mest basala om varandra - det är att vara i en segregerad familj. Jag har t.ex en faster som alltid levt ensam med sitt barn så långt tillbaka jag kan minnas. Hon och barnets far skildes åt och när det skedde, har jag ingen aning om.

När jag nu står i begrepp att av olika orsaker ta kontakt med min faster - som jag tänkt kontakta genom åren men det har inte blivit av - så vet jag att hennes efternamn är det som hon fick som gift. Det växte jag upp med att hon hette.

När jag inte hittade henne på eniros motsvarighet i det land hon bor, tänkte jag att hon kanske flyttat. Jag sökte också på hennes flicknamn - tillika mitt flicknamn - men det gav inte heller resultat.  Ett mail till min far visar att hon bor kvar på orten där hon alltid bott. Jag skriver ett brev och postar. Dock har jag mailat åter till min far för att kolla efternamnet då jag inte kunnat hitta henne på nätet. Svar kommer först dygnet senare och då efter att jag postat brevet.

Då får jag veta att hon tog tillbaka flicknamnet vid skilsmässan!  Att jag inte hittat henne beror på att hon har originalstavningen medan min far har lagt till en bokstav. Därför hittade jag henne inte. Hur kommer det sig att jag aldrig visste det? Skildes de inte när deras barn var liten? Var de bara separerade i många år? Nu hoppas jag att brevbäraren förstår att brev från Sverige ändå är till just henne och ringer på och frågar.

Visst är det galet när man inte vet det mest basala? Men å andra sidan är det en famillj med många hemligheter som ingen talat om. På vissa frågor har svaren varit undanglidande bl.a en kusin till mig som är adopterad och på min fråga när jag var liten om varför hon var så lik oss andra som kusiner - då var svaret undanglidande att "det är en släkting som är förälder till henne och jag kommer inte ihåg turerna med det.."

Inte undra på att jag själv i alla tider stått frågande till vem jag är  - egentligen. Alla år av känslan att vara malplacerad - av någon orsak kunde jag aldrig accpetaras av kvinnan som fött mig - det är i alla fall hennes namn som står på födelseattesten precis som  min fars och jag är till utseendet väldigt lika dem båda - varför all mörkerläggning av historien och varför har familjen varit så segregerad genom åren?

Kan min faster ge svar?

Orsaken till att jag söker upp henne just nu - hon fyller snart 83 - har med en viss sak att göra. Det är många år som gått och jag tänkt på att söka henne men dagar läggs till dagar blir veckor blir månader och så har åren gått. Men det är en särskild orsak som gör att jag tror hon har något att berätta. Det jag nu skall säga, kan låga märkligt:

Sedan barnsben har jag upplevt en värld vi normalt inte ser. Detta var inget jag berättade för någon innan jag blev vuxen och flyttade till den ort där jag idag bor. För mig är det så självklart att det finns osynliga gestalter omkring oss - ibland ser jag en skymt av dem och andra gånger känner jag bara starkt att någon är närvarande.

Så kom det sig i höstas att jag började känna att någon satt och rökte i mitt hem - jag röker inte själv och besökare röker ute. Först trodde jag det kanske var någon som stod vid värdringsfönstret men en titt ut, visade att det var tomt.

Ibland var det mer intensivt medan andra gånger var det bara vagt. Jag bad den som rökte att gå ut och röka. Det hjälpte inte. Till slut nonchalerade jag det hela och gestalten följde då med till jobbet! Annars hade det bara varit i soffan jag känt det. Nu började den följa mig lite överallt, vilket retade mig.

Så jag tog kontakt med ett medium för att få svar. Hon berättar om en man på in fars sida - och så beskriver hon min farbrors död och hur den gick till samt vad hans namn börjar på. Då förstod jag! Jag hade också allt som ofta tagit ner fotot av farmor och pratat lite med henne men också kom tankarna på min enda levande faster upp och skuldkänslorna tog vid. Jag vet ju att hon tyckte mycket om mig som barn och jag tyckte om henne. Ändå hade jag inte upprätthållt kontakten.

Dagarna gick och blev till ytterligare någon månad och jag fick erbjudande om att få ta emot healing kostnadsfritt. Det är något jag tänkt på många gånger men aldrig tagit mig råd till. Nu tackade jag ja och det genomgick jag i går.

Det var en märklig upplevelse och jag skall inte dra allt här. Dock sa kvinnan efter att hon var klar att en man med bokstaven - och så sa hon bokstaven som min farbror börjar på - är här och då insåg jag att det är något han verkligen vill. När jag berättade för kvinnan och min massör -  som erbjöd mig ta emot healingen - om händelserna kring min farbror och tankarna på min faster, sa de att jag helt klar bör ta kontakt med fastern. Det är uppenbrligen något min farbror vill - eller min faster - och att min farbror inte kan få ro innan jag fått besked om vad det är.

Så nu är det bara att hoppas att brevbäraren i landet där hon bor - ett nordist grannland - ringer på dörren och frågar om brevet är till henne. Kanske är det mycket av min familjs mörkläggande historia som kommer till klarhet då.. men också vem jag egentligen är.