Vardagstankar

Idag är det en sådan där dag som inte borde finnas. Humöret är i botten och jag vill helst bara lägga mig raklång i soffan och blicka ut på stjärnorna.

Att behöva bo kvar här i stan när jag inte vill något annat än att komma tillbaka till Göteborg, tar på krafterna. Alla tjänster jag tittar på är via bemanningspooler och jag är inte intresserad av att vara en hoppjärka! Jag vill ha en tjänst, en plats och om det är så att jag skall vara på olika enheter inom verksamheten, så går ju det bra. Men att valsa runt bland olika företag och aldrig riktigt lära sig rutiner och kunder, få kollegor och en trygg plats att arbeta på, det är inget för mig.

Jag vet hur det är att få in vikarier i tid och otid. Ett fåtal är bra och resten undrar man hur de alls får vara med i systemet och jag vill inte vara en av de som man suckar bakom ryggen på.. "Åh.. inte en ny vikarie nu igen..."

Att katterna inte kan gå ut, gör också att jag vill bort. Jag vet att katterna inte skall gräva i grannars rabatter - det säger jag inget om. Men de visste om riskerna med att få kattbesök när de flyttade in. "Det gör inget, vi tycker om djur" sa de bara när jag bad dem jaga bort katterna om de kom in där. Vad skulle de säga (det är granntjejen - inte killen) om jag ringde på och bad dem stänga dörren till altanen och se till att barnet inte skriker ibland?

Nej, just nu är jag inte alls på humör - varken för det ena eller det andra. Jag vet att det går över men det känns som om jag allt oftare går in i ett töcket av att inte vara glad, inte må bra för att det tycks vara stopp.

Men men, var sak har sin tid och jag får väl återigen bita ihop och se glad ut.